Av och till kommer jag att anknyta till Filippinerna, detta land med så många problem och med så mycket korruption, fattigdom, bekymmer och orättvisa, men också med en skatt av outsäglig skönhet. Orsaken till detta är naturligtvis att det är min hustrus hemland, att jag själv har bott där och att våra anhöriga fortfarande lever kvar där.
Det är nämligen så, att vid giftermål på Filippinerna erhåller man nya anhöriga och måste av respekt tilltala sin partners föräldrar för mor och far. Då sociala skyddsnät saknas helt ikläder man sig också såväl moraliskt som ekonomiskt ansvar för varandras familjer, vilket i praktiken innebär återkommande finansiellt stöd; det är de ungas skyldighet att värna och ta hand om de gamla.
Denna gång tar jag upp ett av Filippinernas många problem; inbördeskriget för självstyre mellan muslimsk gerilla och regeringstrupper som pågår i landets södra delar. Jag har därvid valt att låta den utmärkta gruppen ”ASIN”, som skriver och producerar sånger för social rättvisa, teckna en bild av konflikten genom sin vackra låt ”Cotabato". Eftersom sången framförs på tagalog så har min fru och jag översatt sångtexten, dock utan krav på rim, och Du; tag noga reda på gällande säkerhetsföreskrifter innan Du besöker landets södra delar, Ditt liv hänger på det!
ASIN – Cotabato!
Jag föddes i provinsen Cotabato, lika orolig som människorna, lika ofridsam som världen själv, min provins är i uppror, orsakat av religionsmotsättningar och åsiktsskillnader.
I Cotabato råder bekymmer, precis som i min själ, jag vet inte var det kommer från, jag vet inte vart det leder, broder står emot broder, kött står emot kött, strider sinsemellan och jag förstår inte orsaken därtill.
Hur blev det så här, var finner jag svaret på denna fråga? Varför råder här missämja, varför råder här ovänskap? Jag skulle ha respekterat era principer, om ni hade respekterat mig, om vi hade värnat om varandra, skulle här ha rått fred.
Refräng; I min hemprovins södra Cotabato, växte jag upp i elände, i avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter, i strider mellan Filippinska kamrater.
Jag frågar och jag ropar efter din hjälp, ge rum för ro och stillhet i denna provins, varför detta behov att slåss, ni är ju bröder och systrar i blodet? När kommer ni sams, när kommer det att uppnås fred?
Kan jag göra något för att hjälpa och jag gör det av hela mitt hjärta, vid oroligheter kan jag erbjuda dig min gitarr att spela på, för om fienden saknar hjärta använd då ditt för att besegra honom, behandla honom som vän för kom ihåg, han har ett hjärta precis som du!
Medkänsla Socialism Rättvisa