Sjukförsäkring & alliansdumheter!

Vår kära alliansregering vet vilken diskussion och debatt som följer om de på minsta vis accepterar försäkringsbegreppet när det gäller sjukersättning varför de frenetiskt spottar och fräser att det är "bidrag"; ytterligare en förvanskning av fakta och omskrivning av historien.

Nu ska vi tala klarspråk; sjukersättning är en gång för alla inte bidrag utan en försäkringsersättning. Istället för att betala vår egen privata sjukförsäkring valde vi i Sverige att skapa en kollektiv och solidarisk sjukförsäkring då detta ansågs rättvisare. För att finansiera detta samt ett allmänt pensionssparande (plus en del annat) avsätts varje månad en del av lönen och kallas för "arbetsgivaravgift" vilket i och för sig är ett mycket dumt namn som omgående borde döpas om till "löntagaravgift" eller liknande.

Utan denna s.k arbetsgivaravgift ska pengarna istället betalas ut till respektive löntagare för att denne ska bringas möjlighet att själv finansiera sin egen sjukförsäkring och pension. Under INGA förhållanden är dessa pengar att betrakta som arbetsgivarens utan han ser bara till att samla ihop pengarna och leverera in dem.

Av arbetsgivaravgiften är drygt 6% allmän sjukförsäkringsavgift och om man gör tankeexperimentet att försäkringen inte skulle vara solidarisk utan att det är löntagarens egna pengar samt faktum att lönen för medelsvensson idag ligger runt 25 000 kr så innebär detta att: "Regeringen har bestulit varje medelsvensson med 30 år i förvärvsarbete på över 700 000 kr"!

Således innebär reformen också en grov stöld av varje medborgare även om man tänker i trångsynta individualistiska tankemönster som borgare ofta gör. Vad har sedan denne medborgare fått för sina 700 000 kr? Jo, en dryg tusenlapp mer i månaden förutsatt att Du fortfarande arbetar samt en sjukförsäkring som inte ens katten vill pinka på, resten har gått till de rikaste 10% av befolkningen, dvs Fredriks kompisar. Om något liknande hade genomförts i t.ex Frankrike skulle revolt ha utbrutit på såväl gator som torg och regeringen avsatts, men inte i menlösa Sverige!

I debatten möts man ofta av argumentet att det måste vara bättre med arbete än bidrag för svårt sjuka! Jag skulle vilja ställa frågan: Bra för vem? För den sjuke eller för samhället i övrigt?

Huruvida det är bra för den sjuke beror på vilken diagnos och sjukdom han/hon har. Av de som nu blir utförsäkrade kan det måhända finnas någon som faktiskt mår bättre av arbete även om det troligen gäller ett försvinnande fåtal; ge då dessa möjlighet till arbete.

Om det är bra för den sjuke förutsatt att nödvändiga anpassningar görs av t.ex tid, plats, arbetsmiljö etc; gör då dessa anpassningar för att ge möjlighet till arbete.

Om den sjuke däremot lider av en sjukdom där allt arbete förvärrar sjukdomen; låt då den sjuke vara sjuk, han har det tillräckligt eländigt ändå!

Vad allt detta handlar om är således behovet av individuell prövning. Reformen tar ingen och kommer inte heller att ta hänsyn till detta behov. Man drar istället alla över en kam och lyckliga dem som klarar sig för annars slås du ut i rännstenen.

Inte heller är det säkert att det är bra för samhället i övrigt, det beror på hur många som i slutändan kommer att kunna arbeta och bidra med någonting konstruktivt för samhällets utveckling. Att sitta med dagisverksamhet på AF skapar inget konstruktivt för samhället utan kostar istället en väldig massa pengar med personal och lokaler. Det blir i så fall många gånger billigare att låta dessa sjuka vara hemma.

Man kan säkert göra en kostnadskalkyl på detta där man jämför kostnaderna för "rehabiliteringsverksamheten" med den vinst samhället gör på dem som verkligen lyckas ta sig tillbaka till produktivt arbete. Det är troligt att flertalet av de utförsäkrade verkligen är så sjuka att det i slutändan bara kommer att handla om kostnader, således en direkt samhällsförlust såväl mänskligt som ekonomiskt.

Självfallet handlar det här också om avundsjuka; man ska helt enkelt inte få gå hemma vare sig man är sjuk eller inte, men framförallt finns det ett större och överskuggande motiv för dessa "nyliberaler" till allt detta. Om vi dumpar ut alla dessa sjuka på arbetsmarknaden så skapar vi nämligen (enligt lagen om utbud och efterfrågan) ett gigantiskt överskott på låglönearbetskraft vilket effektivt kommer att inverka på såväl avtalsrörelser som lönesättning. Detta kommer alltså ytterligare att bidra till den "nyliberala" drömmen om ett fåtal i lyx och överflöd med den stora populasen som betjänande underklass!

Förvåna Dig därför inte om löneökningarna uteblir i framtiden för varför ska någon betala Dig högre lön när det finns hur många låglönearbetare som helst att välja på? Förhoppningsvis inser det stora flertalet av väljarna vart den här politiken leder till nästa val, och om inte så kommer de väl att inse det när de får det tillräckligt dåligt själva?

Om detta slutligen inte räcker kan vi leva i trygg förvissning om att liberalism i allmänhet och nyliberalism i synnerhet med tiden kommer att slängas på historiens slagghög. Den här planeten med hotande klimatkatastrof och över en miljard svältande människor tillåter nämligen inte mer av liberal kortsiktig profit, exploatering och vinstmaximering och kraven är inte förhandlingsbara.

Den här planeten behöver såväl nationell som internationell omfördelning av kapital från rika till fattiga och reallokering av resurser för att möta framtiden och kommer att uppfostra oss att göra det nödvändiga; frågan är bara om vi lyssnar för sent? Vi måste lära oss att samarbeta och inte bara tänka på egen vinning och framförallt; att lära oss att avstå, anpassa vårt levnadsmönster och leva i fred med naturen. Därför behöver den här planeten en "grön" miljöpolitik och en "röd" fördelningspolitik!

Slutligen och Gud förbjude; om människan inte kan ändra sitt giriga beteende, då har vi inget annat att hoppas på än "en ny jord under en ny himmel" som utlovas i Uppenbarelseboken kap.21!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Promotion: Politometern Intressant