Fredrik, jag och kamratskapet!

Hörde på radion för ett tag sedan att vår käre statsminister gjorde sin militärtjänstgöring vid Kiruna Jägarregemente som fjälljägare. Detta blev jag naturligtvis tvungen att kontrollera på nätet eftersom jag själv också har gjort min militärutbildning på samma ställe. Det lustiga är bara att vi tycks har lärt oss helt diametrala värderingar.

Som jägare fick man lära sig att aldrig lämna en kamrat på slagfältet, alla skall med tillbaka. Vad Fredrik har lärt sig vet jag inte, men jag tycker han lämnar sina kamrater överallt i samhället. Det fullkomligen drösar av dem; sjukskrivna och arbetslösa slängs ut ur trygghetssystemen och värnlösa och utslagna blir fråntagna det lilla de har. Samtidigt ser han till att förse sig själv med över 200 000 kr/år i skattelättnad, vad är detta för kamratskap?

Nej Fredrik, vi må ha gjort vår militärtjänst på samma ställe, men vi har dragit helt olika slutsatser. I min pluton skulle du med ditt synsätt ha blivit borttagen av dina kamrater, och vid nästa års val kommer vi att se till att så sker!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Det ska löna sig att arbeta - din dumma idiot!

Denna gång ska jag vara mer personlig med Dig än jag någonsin varit tidigare och om Du orkar hänga med till slutet kommer Du att få se vad jag försöker säga. Som person är jag väldigt öppen, fullkomligt ärlig och har därmed inga problem med att dela med mig av mig själv, livet blir också enklare att leva på detta sätt!

Hela mitt liv har jag varit en överdrivet ansvarstagande individ, full av drivkraft med en inneboende glädje i att vara högproduktiv. Lusten att prestera har alltid funnits, skolan var en tävling och framtiden tedde sig ljus.

I slutet av grundskolan började en målsättning att formas, skolarbetet blev allvarligare och avgångsbetyget slutade på strax under 4 i medel, tillräckligt för antagning till gymnasieskolans ekonomiska program där betyget pressades upp till 4,5 i medel, med 5:or i samtliga viktiga ämnen.

Militärtjänsten gjordes som lapplandsjägare precis som Fredrik Reinfeldt, varefter kursen sattes spikrakt upp med antagning vid Uppsala Universitets ekonomprogram. Målsättningen var klar, den framtida karriären hägrade, jag var stark och inget kunde stoppa mig.

Efter ett hektiskt arbetsliv med 60 timmars veckor, helt utan semester och med stort ansvar, satt jag vid 42 års ålder fast i badrumskranen i två timmar för att jag inte kunde få den att stå rätt. Vad jag inte visste var att jag sedan c.a 15 år sakta men säkert utvecklat ett svårartat tvångssyndrom, mycket beroende på såväl extern press som mina egna krav, psykopatiska arbetsgivare och en jobbig skilsmässa.

I stort sett hela min vakna tid går åt till tvångshandlingar även om jag efter sjukskrivning och medicinering idag har ett mer fungerande och värdigt liv. Sjukdomen är så handikappande att kunde jag välja skulle jag hellre kapa en arm, för då skulle åtminstone en del av mitt jag fungera.

Sjukdomen har dock medfört en mycket god sak; jag har lärt mig att bli än mer ödmjuk och empatisk även om dessa egenskaper aldrig har fattats mig. Jag har också alltid tyckt om att betala skatt eftersom man i Sverige kan känna sig relativt säker på att pengarna huvudsakligen går till bra saker, nämligen till andra behövande människor i vårt samhälle.

Så kommer då Moderaternas, Alliansens och Fredriks SKITstandardparoll: "DET SKALL LÖNA SIG ATT ARBETA"! Fredrik din dumma idiot; vad skall löna sig för de medborgare som helt enkelt inte är förmögna att arbeta då? De kastas ut och skickas på socialen och gud vet vad vi skall göra med dem i framtiden? Steget är inte långt till att uppfinna barmhärtiga avlivningsmetoder för att bli av med problemet; det gjorde man i Tyskland för sisådär 70 år sedan.

Framöver skall jag ägna mig åt Voodoo; sticka in en nål i min miniatyrkopia av Fredrik i förhoppningen att kunna inympa lite empati i denna annars så egoistiska, självförhärligande och osmakliga varelse. Inte heller verkar han vara ensam i denna ruttna masspsykos, en stor del av svenska folket deltar med glädje i mobbningen av svaga, utsatta och värnlösa. Min önskan till hela denna vedervärdiga och omänskliga alliansregering samt alla dess sympatisörer är: må ni alla drabbas av svår sjukdom så att ni lär er ödmjukhet och empati alternativt ruttna i helvetet.

Själv tänker jag sticka till Filippinerna om denna kollektiva hjärnblödning hos svenska folket fortsätter, är det någon som hänger med? Glad Påsk!

Medkänsla Socialism Rättvisa