Detta blogginlägg hämtar sin inspiration från den komplett tokiga DN ledaren per den 7 juni 2014. Enligt min åsikt uppvisar den allvarliga brister i såväl fakta som syntes. Sålunda får du här min uppdaterade variant av samma ledare. Tänk så olika man kan tycka och tänka?
Rätt och fel finns inte i objektiv bemärkelse, utan enbart som subjektiv tolkning, utifrån arv och miljö, beroende på tid och rum, i den vertikala och horisontella dimensionen - kort sagt en universell chimär.
Här följer så min version av DN's styggelse till ledare:
Världskrigens minnesdagar verkar aldrig upphöra och det finns goda skäl till det. Konsekvenserna gör sig fortfarande påminda och historien tenderar att upprepa sig. Polen befriades av Sovjet från nazismen 1945 och firade i början av juni sin 25 års dag av egna demokratiska val. 70-års minnet av de allierades landstigning i Normandie har också firats, överdådigt naturligtvis, för att orättfärdigt glorifiera sin egen betydelse i krigets slutskede. Sanningen är att vi har gamla Sovjet att tacka för vår frihet överhuvudtaget, vilket också historie ikonen Niclas Sennerteg kan intyga.
Beräkningar som finns redovisade bl.a i Wikipedia, visar att c.a 28 100 000 ryssar totalt, varav c.a 14 000 000 ryska soldater, gav sina liv för vår frihet medan knappt 170 000 amerikanska soldater och 0 civila gjorde detsamma. Vid "D-day" stupade enligt samma källa endast 1 465 amerikanska soldater, 2 700 engelska och 340 kanadensiska, ett antal som med lätthet ryms på en fotbollsplan.
Sanningen är att man väntade i det längsta med att öppna den livsviktiga andra fronten, Sovjet skulle få göra det grövsta jobbet. Istället bistod man med vital materiel via lend-lease avtal som vanligen skeppades till Murmansk och Archangelsk. Detta faktum firar man således numera med pompa och ståt, ett led i den västliga taktiken att förvanska historieskrivningen och glorifiera sin egen betydelse.
USA's president Barack Obama var naturligtvis på plats för att glorifiera amerikanernas minimala insatser på det europeiska slagfältet, och som ledare för efterkrigstidens globala anglo-amerikanska aggressions politik. Den rättmätige representanten för Europas befriande och Nazi-Tysklands kapitulation, Vladimir Putin, fick i och för sig delta men var inte inbjuden.
Den verkliga vändpunkten i kriget mot Hitler var istället slaget vid Stalingrad och sommaren därpå, slaget vid Kursk. Röda Armén befriade Europa men valde att stanna vid Elbe och skaka hand med sina allierade. Sovjet, arbetarnas initialt förlovade land möttes genast med misstro av västvärlden för vem vill ha ett klasslöst samhälle med ekonomisk jämlikhet? Bättre då att lura arbetarna att stå upp och försvara de redan besuttnas rättigheter!
Att detta på papperet så vackra experiment sedan inte visade sig fungera i praktiken med planhushållning och allt, ska inte teorin belastas för, lika lite som egensinniga galna diktatorer har någonting med grundläggande jämlikhet att göra. Man saknade helt enkelt förståelsen för ekonomiska drivkrafters betydelse för vanliga människors liv, eller snarare försökte man ersätta dem med andra drivkrafter som visade sig vara otillräckliga för att bygga en långsiktigt stark stat. Sålunda föll bygget till slut samman, landet splittrades och en epok var till ända.
Dagens Ryssland har istället blivit extremt kapitalistiskt, korruptionen florerar dock och nationalismen tyvärr likaså. Samtidigt som man knyter an till sitt storslagna förflutna försöker man möta övriga världen på lika villkor. Man vill ha den plats inom världspolitiken som man anser sig ha gjort sig förtjänt av genom historiens uppoffringar. Något som borde välkomnas genom ökad handel och politiskt medinflytande, ja, varför inte ett EU medlemsskap; värdigare medlem får man leta efter.
Efter den olagliga statskuppen i Ukraina, anstiftad och stöttad av USA och EU i samarbete med nynazistiska högergrupperingar, så har den ryske presidenten de senaste månaderna fått ägna en stor del av sin tid till att försvara sig mot denna aggression. Att flottbasen på Krim måste räddas var ett militärstrategiskt måste. Krim har varit ryskt ända sedan 1700 talet och efter unionens splittring har Ryssland varit garanterad tillgång till halvön. Nu riskerade man att tappa denna dörr till Svarta Havet, något man historiskt har kämpat hårt för.
Krim säkrades på fredlig väg, knappt en kula avlossades, och Krim borna var överförtjusta av glädje. Med avund beskådas detta av de övriga östliga delarna av Ukraina som startar sin kamp för frihet, i förhoppningen att Putin skall hjälpa också dem. Dessvärre för dem, är denne Putin dock inställd på vänskapliga relationer med omvärlden; ekonomisk tillväxt, frihet och handel, något som enbart bemöts med sanktioner, misstro och svek.
Fortfarande har Putin inte lärt sig läxan; att i väst är man beredd till vad som helst för att säkerställa sitt världsherravälde och Ryssland är arvfienden som ska krossas genom västlig expansion oavsett övriga omständigheter. Om nu Bush hade varit Putin så skulle hela Ukraina ha betvingats på några dagar, men inte Putin inte, han fortsätter sin kamp för vänskapliga relationer med dem där inget gott finns att hämta.
Nyligen konstaterade Ronald Reagans son Mike Reagan "If there is a leader in the world today, that leader is Vladimir Putin". Detta skulle inte jag vilja skriva under på, men visst har han varit föredömligt försiktig vad gäller den Ukrainska konflikten, på snudd till mjäkig.
Samtidigt så uppför sig Obama som en despot, med rätt att infiltrera och dominera var helst i världen en möjlighet öppnar sig. En form av maktspråk som närmast liknar Hitlers i världskrigets Europa, med den skillnaden att Hitler inte hade resurser att med sina tentakler nå hela världen. EU's ministrar med Calle Bildt i spetsen är genast snara att likt senfärdiga lakejer haka på tåget och frottera sig med de ukrainska nynazisterna.
Det är kusligt när utvecklingen i Ukraina och världspolitiken i övrigt får Putin att framstå som den ende som försvarar frihet och mänskliga rättigheter. Om folket i östra Ukraina inte vill ha med nazisterna i Kiev att göra så låt dem då slippa. Istället så hyr man in professionella legosoldater, betalda med hjälp av pengar som lånats av USA och EU, för att bomba daghem och mörda civila till underkastelse.
Om t.ex Norrland skulle vilja bli ett eget land med gränsen vid Dalälven, ger det övriga Sverige rätten att mörda och lemlästa? Om Skottland röstar ja till självständighet den 18 september, ger det England rätt att skicka in armén? Nej, i Ukraina där väst hjälper till att sprida terror, talas frihetens språk för närvarande enbart av Putin!
Den kriminella terror organisationen NATO får i och med detta naturligtvis också ett uppsving, vilket är en katastrof i sig. Anders Fogh Rasmussens lögnaktiga uttalanden visar att han visst är en potentiell kandidat att rannsakas inför en krigsförbrytartribunal, dock inte Haag, eftersom denna kontrolleras av väst med amerikansk immunitet.
Demokrati och mänskliga rättigheter är vida överlägset anglo-amerikanskt förtryck eller som Henry Kissinger nyligen klargjorde "Claims that Putin initiated conflict in Ukraine after Sochi Olympics make no sense". Med andra ord precis vad jag hela tiden har hävdat på denna blogg; skurkarna i detta drama är inte Ryssland utan USA och EU som startade alltihop.
Några ytterligare citat från Kissingers Op-Ed i Washington Post: "We should seek reconciliation, not domination", USA och EU bör alltså söka försoning och samarbete istället för konflikt och herravälde. Ett annat citat "If Ukraine is to survive and thrive, it must not be either side’s outpost against the other - it should function as a bridge between them."
Här finns således en unik möjlighet för Ukraina att fungera som en brygga för att förena öst med väst, med ömsesidig blomstrande utveckling och tillväxt. Något som krigshetsande och rysshatande extremistpolitiker från väst, tillika med media, aldrig kommer att inse. I deras bok stavas nämligen samarbete till konflikt och ömsesidighet förutsätter för dem Rysslands ovillkorliga underkastelse.
USA's och EU's övergrepp i Ukraina är horribla och västvärlden borde skämmas. Om EU hade någon som helst moral så skulle man naturligtvis försvara den orättmätigt utpekade istället för att hålla med den orättfärdige angriparen. Så är dock inte fallet eftersom man fortfarade är övertygad om fördelarna med att spela med i USA's smutsiga utrikespolitiska spel. Dessutom är EU precis som det företag som inte kan växa organiskt, då försöker man växa genom fusioner och förvärv eller som i fallet med Ukraina "a hostile takeover".
USA är dock ett imperium på fallrepet, övriga världen med Kina i spetsen skulle kunna göra slutet snabbt om man bara hade förmåga till samarbete; varför inte börja med att utestänga USA från det internationella finanssystemet som straff för landets kriminella handlingar?
P.S. SR's Ukraina rapportering har bättrat sig något sedan Sten Sjöström tog över. Vad som hänt rysshataren Maria Persson Löfgren vet jag inte, antingen har hon semester eller så fick hon sparken. Sjöström försöker i alla fall hålla en någorlunda balanserad och korrekt rapportering vilket uppskattas.
Medkänsla Socialism Rättvisa
Promotion: Politometern Intressant