Arbetsgivaravgifterna och myten!

Det är hög tid inom svensk politik att avliva myten om ett så kallat samband mellan nivån på arbetsgivaravgiften och skapandet av nya jobb. Jag vidhåller att ett sådant samband inte finns, och om det finns så är det ytterligt svagt. Vad skulle föranleda Dig att nyanställa om Du drev ett eget företag? Självklart skulle det vara efterfrågan på Ditt företags produkter. Desto fler som vill köpa Dina produkter, desto mer skulle försäljningen öka, desto bättre skulle företaget gå och desto mer hjälp skulle Du behöva i verksamheten. Detta är den drivkraft som skulle få Dig att nyanställa och inte en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Därför är det så viktigt att föra en efterfrågestimulerande politik, och där ingår inte en sänkning av arbetsgivaravgiften. Detta har de flesta förstått, Vänstern såväl som Fredrik, däremot inte Maud som har detta som en hjärtefråga. Sanningen är att oavsett konjunktur leder inte en generell sänkning av arbetsgivaravgiften till nya jobb, utan går bara rakt ned i ägarnas fickor efter förhoppningsvis sedvanlig vinst- och utdelningsbeskattning.

Slutligen är arbetsgivaravgift inte en skatt utan lön till Dig som anställd. En lön som Du enligt fastställda regler avstår ifrån för insättning i de sociala försäkringssystemen. Det är därför det är möjligt i vårt land att få ersättning när Du är sjuk, föräldraledig, pensionerad o.s.v, då erhåller Du nämligen återbetalning från Dina tidigare insatta medel. I socialförsäkringssystemets utformning finns också en solidarisk gemensamhetstanke; därför är det t.ex möjligt för unga att erhålla förtida uttag som de sedan kan bidra till när de åter är friska. En sänkning av arbetsgivaravgiften är således en sänkning av Din lön och Dina kommande möjligheter att erhålla en rimlig ersättning.

För att en sänkning av arbetsgivaravgiften ska leda till nyanställningar, så måste sänkningen vara radikal vilket inte är förenligt med ett gemensamt socialförsäkringssystem. Därför kan en sådan radikal sänkning inte vara annat än temporär och riktad till särskilda områden där extra stimulans anses nödvändig. Tyvärr är inte ens då metoden särskilt effektiv, eftersom enbart företag som lider av efterfrågeöverskott och personalbrist kommer att nyanställa. Härmed förklarar jag därför myten dödförklarad.

Medkänsla Socialism Rättvisa

Om Hedell-Asplund duellen!

Mats Hedells artikel i Örnsköldsviks Allehanda den 15 januari, är vare sig kränkande eller felaktig. Alliansen med moderaterna i spetsen har under lång tid bedrivit en hetsjakt mot allt vad bidrag och bidragsfusk heter därför att det gagnar deras syfte, nämligen att underminera hela socialförsäkringssystemet, och därigenom bereda väg för avvecklingen av detsamma. Att föra en öppen dialog om skattefusket inom näringslivet är man däremot inte lika pigg på, för det gagnar inte alliansens mål att nedmontera hela den gemensamma välfärden!

Lena Asplund medger själv i sin artikel i ÖA den 23 januari Länk, att fusket inom mikro- till makroföretag uppgår till 103 av dessa 133 miljarder. Detta är fortfarande mer än tio gånger det samlade fusket inom socialförsäkringssystemet, där för övrigt en stor del av tidigare nämnda fusk består av transaktionsfel utförda av försäkringskassan.

Tvärt emot vad Lena Asplund säger i sin artikel, tycker jag inte att det finns någonting i Hedells artikel som antyder att fusket inom näringslivet skulle vara en ny företeelse. Vad som däremot är nytt under det senaste decenniet är den ensidiga debatten och anklagelsen att alla bidragstagare skulle vara fuskare, och jämfört med socialförsäkringsministerns uttalande i Sydsvenskan, så är tonen i Hedells artikel långt ifrån lika kränkande.

Det är också billigt av Lena Asplund att ta åt sig äran för införandet av personalliggare, för även om beslutet kom i oktober 2006, så var denna förändring bestämd redan långt tidigare. Lagen om särskilt kassaregister som kommer 2010 kan Lena Asplund inte heller ta åt sig äran av, eftersom detta var ute på remiss redan 2005.

Frånsett detta, behöver såväl ekorotlarna som skattemyndigheten utökade anslag och skärpta riktlinjer till sin utredningsverksamhet. Detta skulle vara väl investerade pengar med chans till hög avkastning, men framför allt bidra till ett mer rättvist företagsklimat. Eftersom ingen biter handen som föder en, varför inte samtidigt också förändra revisorns roll från en bolagets ”toy-boy” till en mer oberoende ställning? Här finns hög kompetens och ”in-sight” i kampen mot skattefusket!

Inte ens Lena Asplund själv tror på sina egna ord när hon påstår att regeringen inte slår på de sjuka och arbetslösa. På vilket sätt blir människor friskare av att bli utan ersättning? Det finns många sjukdomar som tar betydligt längre tid att komma tillrätta med än de av regeringen utstakade tiderna. Att kasta ut sjuka människor utan ersättning när de inte är kapabla att försörja sig själva är inget annat än cynism, för att inte säga sadism. Hur skamligt måste det inte kännas för Lena Asplund att representera ett parti med sådan skev människosyn?

Slutligen är det också fel att använda ordet ”bidrag” när man erhåller återbetalning av tidigare inbetalda medel vid sjukdom, pension och arbetslöshet. Användningen av ordet ”utanförskap” är ännu mer missvisande eftersom detta s.k ”utanförskap” enligt alliansens modell minskar ju fler man kastar ut ur socialförsäkringssystemet!

Till syvende och sist är det allas vår plikt som tror på omtanke, medkänsla och rättvisa, att förpassa denna orättfärdiga alliansregering till historiens glömska vid nästa års val.

Medkänsla Socialism Rättvisa

Sagan om de 130 miljarderna!

Det var en gång en liten flicka som blev slagen och mobbad av såväl kamrater som lärare. Flickans namn var värnlös medan kamraterna hette skattefusk och näringsliv, och lärarens namn var alliansregeringen. Så skulle en modern nutida saga kunna börja, och även om den är tämligen tillspetsad så är den inte helt utan berättigande; häng med här:

Vi är alla överens om att förtroendet för vårt gemensamma sociala försäkringssystem behöver upprätthållas, men håll i Dig nu; medan fusket här beräknas uppgå till 10 miljarder årligen beräknas skattefusket inom näringslivet uppgå till 130 miljarder. Det måste vara otroligt frustrerande för alla skötsamma företagare att se hur många andra fuskar när man försöker vara ärlig själv, och inte minst måste det kännas tungt att företagandet bedrivs på icke lika villkor. Fusket inom näringslivet är som nämnts minst 13 gånger större än inom socialförsäkringssystemet, och vad har då alliansregeringen gjort för att gynna schysst företagande på lika villkor?

Alliansen har under lång tid bedrivit en medial kampanj för att vilseleda oss att tro att fusket inom socialförsäkringssystemet är betydligt mer utbrett än vad det faktiskt är. Man arbetar frenetiskt på att utmåla varenda bidragstagare som fuskare, när de egentligen bara vid behov får tillbaka en del av vad de själva redan har varit med och betalat in.

Till skillnad mot alliansen ser jag inte på svenska folket som fuskare, utan som ärliga hårt arbetande människor, och även dessa kan bli sjuka, arbetslösa och pensionerade. Inte heller stämmer det att socialförsäkringssystemet skulle vara för generöst utformat. Vi löntagare betalar in 119 miljarder mer till systemet än vad som tas ut i ersättning. Enligt alliansen används dock dessa pengar bäst som bidrag till höginkomsttagare, miljonärer och postchefer.

Samtidigt rapporterar P1 Kaliber att antalet svenska företag som ägs från skatteparadis har femfaldigats, till att idag uppgå till fler än 2 000 bolag. Skrupelfria skattekonsulter hjälper alla som vill, att smita från sitt rättsliga och moraliska ansvar; egoismen och cynismen har aldrig varit större.

Istället för att försöka stävja detta fusk, så gynnar alliansregeringen detsamma genom att dra in nödvändiga resurser från skatte- och ekobrottsutredningar, och därmed har man i praktiken gett fribrev till fusket inom näringslivet. När det gäller fusket inom socialförsäkringssystemet saknar man däremot inte idéer. För att citera Cristina Husmark Pehrsson i Sydsvenskan den 29 januari 2007; ”Fusket måste kartläggas och de som överutnyttjar förmåner identifieras, juridiska och ekonomiska sanktioner måste vidtas”.

Varför lägga sådana resurser på att jaga 10 miljarder när inga resurser alls läggs på att jaga 130 miljarder? Varför slå så hårt mot utsatta och behövande för att samtidigt klappa bolagsfifflare på axeln? Personligen ser jag det som en del av alliansens strategi att råna och suga ut vanligt ärligt folk på pengar och välfärd i syftet att skapa det moderna klassamhället med en liten klick oerhört välbeställda. Vanligt folk ska inte ha rätt att vara sjuka eller pensionerade, de ska arbeta för att bidra till Fredriks och Cristina Husmark Pehrssons förmögenhet. Så hjälps allians och näringsliv åt att slå på den lilla värnlösa flickan som sagan började, och staten och kapitalet sitter i samma båt!

Undertecknad vill se en väl dimensionerad övervakning och kontroll för att säkerställa förtroendet för vårt sociala försäkringssystem, ökade resurser för skattemyndigheters och ekorotlars utredningsarbete, hårdare straff för ekonomisk brottslighet samt slutligen rapporteringsskyldighet för alla revisorer att anmäla varje form av misstänkt skattebedrägeri kombinerat med kännbara konsekvenser vid underlåtande att göra detsamma. Dessa förslag fungerar, är rättvisa och bör välkomnas av alla ärliga människor såväl inom som utom näringslivet.

Medkänsla Socialism Rättvisa