Som typisk Norrlänning tillhör djur, natur, jakt & fiske mina intresseområden även om jag vid det här laget har sålt mina vapen eftersom jag inte vill äga vapen som sällan används, det finns tillräckligt med vapen i samhället ändå!Många djurvänner undrar kanske hur jag kan vara både innerlig djurvän och ändå f.d jägare men det går alldeles utmärkt. Det hela handlar om respekt kombinerat med pragmatisk nödvändighet; så länge man äter kött måste man acceptera att djur avlivas vilket också har skett under hela mänsklighetens levnad.
När jag var ute på harjakt en gång sade en gammal jägare till mig ”får jag se en rovfågel så skjuter jag den, fridlyst eller ej, för annars tar den haren som jag ska skjuta”! Huruvida detta är representativt för hela jägarkåren låter jag vara osagt men jag undvek att gå i svaromål möjligen beroende på respekt för denne äldre medmänniska och jaktkamrat.
Vad jag däremot tänkte var ”får jag se en rovfågel konkurrera om mitt byte så låter jag denne ta den, för jag är bara gäst i naturen och kan lika gärna äta en hamburgare på McDonalds”. Det handlar alltså om respekt för den underbara skapelse naturen är.
Denna respekt påbjuder också att aldrig skjuta mer än man behöver och bara tulla på överskottet. Hamnar man mitt i en flock ripor så skjuter man en eller kanske två medan resten får flyga iväg. Samtidigt kan man passa på att tacka skapelsen för den underbara gåva man har fått.
Människan är det enda djur som ständigt lever i strid med naturen och därför saknar människan biologiskt existens berättigande. Att vistas i skog och mark är en upplevelse av rent religiösa mått, en himmelsk gåva. Det bästa är också att naturen klarar sig självt så länge människan undviker att blanda sig i.
Vid ett besök på Lycksele djurpark pågick utfordring av såväl varg som björn. Djurskötaren gick ledigt in i varghägnet, böjde sig ned och kastade köttbitar till vargarna som mycket skyggt snappade åt sig av maten utan att komma för nära medan maten däremot kastades över hägnet in till björnarna.
På samma sätt känner jag när jag befinner mig i naturen. Bägge arterna undviker i det längsta närkontakt med människan men medan det inte finns någon som helst anledning att känna rädsla för varg kan björnen bitvis vara oberäknelig. Vad jag vet så finns det heller inget känt dokumenterat fall av vargangrepp på människa i modern tid medan sällsynta angrepp från björn förekommer.
Man bör därför undvika att gå med lös hund i björnskog då hunden ofta irriterar björnen för att sedan springa och söka skydd hos husse med björnen i hälarna. Det kan även verka preventivt att föra väsen för att ge björnen en möjlighet att dra sig tillbaka om man på grund av vindriktning har kommit för tätt inpå.
Den enda som har något att frukta från vargen är i så fall hunden som betraktas som inkräktare på reviret. Frågan är; vilken ansvarsfull hundägare släpper loss sin älskling under sådana premisser? Det är lika ansvarsfullt som att släppa sin hund vid en sexfilig motorväg!
Kan jag då inte släppa min hund lös i vargmark? Nej, eftersom Du är gäst i skogen där vargen har sitt naturliga hem så får Du visa respekt och ta seden dit Du kommer. Naturen och viltet tillhör vargen och inte Dig!
Vi har idag i Sverige över 3 000 björnar medan vargen betingar ett ringa antal av runt 200 djur, en stam som ännu inte är genetiskt livskraftig och som därför behöver vara fredad från all jakt under överskådlig tid. Personligen förordar jag ett minimum av 2 000 individer av såväl varg som björn, järv och lodjur, men egentligen löser detta sig självt så länge människan och jägarförbundet håller sina smutsiga fingrar därifrån.
Att den vidrigaste regeringen sedan den allmänna rösträttens införande sölar sina händer i jaktmord och vargblod är inget att förvånas över men att 12 000 jägare likt den gamle totalt saknar jaktetik och respekt för naturen det är anmärkningsvärt.
Lördagen den andra januari 2010 skall för evigt åminnas som blodskammens dag när 27 vackra och viktiga skogsinnevånare dog en skändlig död. Det är hög tid för skyddsjakt på såväl alliansregeringen som på de medlemmar av Dårförbundet som deltog i det smutsiga hantverket. Må Ni för evigt skämmas!
Medkänsla Socialism Rättvisa
Promotion: Politometern Intressant
Inlägg
6 kommentarer:
Mycket bra skrivet! Jag har väldigt svårt att förstå denna vargslakt. I en debattartikel har Anders Carlgren sagt att största anledningen till vargsjakten är inavel!? Visste jägarna vilka djur som ska skjutas? Jag tror inte det.
Om nu inavel var orsaken, då borde jakten skett av rovdjursansvariga på respektive länsstyrelse.
" sade en gammal jägare till mig ”får jag se en rovfågel så skjuter jag den, fridlyst eller ej, för annars tar den haren som jag ska skjuta”! Huruvida detta är representativt för hela jägarkåren låter jag vara osagt"
Det skulle inte jag låta vara osagt. Jag har hört exakt samma sak. Också av en aktiv jägare som sa åt mig att om han såg en rovfågel över sitt hus så hämtade han bössan och sköt den.
Samma jägare sa till mig att om han någonsin ssåg en varg i skogen skulla han utan tvekan skjuta den.
Min gissning är att den olovliga jakten är mer omfattande än vad man tror. Å andra sidan ska man givetvis inte heller döma alla jägare utifrån några fås uttalanden.
Jag har dessutom sett en hare slåss med en rovfågel, troligen ormvråk, men jag vet inte. Haren klarade sig rätt lätt. Den stod vid flera tillfällen på bakbenen och liksom boxades med rovfågeln. Det enda jag förbannar är att jag då inte hade någon kamera med mig.
Själv är jag av den uppfattningen att vargen inte är utrotningshotad. Det finns hur mycket varg som helst i Ryssland och Canada. Varför många jägare är emot Vargen är för att den sätter stopp för löshundsjakt. Det går inte att släppa en hund i vargrevir. Men det är ochkså en fråga om vad som händer för samerna när en varg kommer in i renhjorden. Talade med en renskötare för ett tag sedan som hande fått känning av varg och han sa att hela hjorden splittrades. Det tog tid att samla in dom.
Gruv.arb
Nog håller jag med om mycket du skriver i din kommentar men det ställer nya frågor för mig.
För det första med minimal påverkan på naturen skulle det innebära att vi stänger alla vattenkrarftverk, järnverk, stoppar all biltilverkning o.s.v.
Visst kan man sluta med löshundsjakt, men det är en Svensk jakttradition och det är lätt att säga åt andra att sluta med sin livsinteressen när man inte själv blir drabbad eller att hålla igen när hunden är under attack av varg.
Vad rennäring beträffar så är det återinge lätt att säga att man skall anpassa sig. Säg det till en renägare som fått varg bland sina renar och sett hur försörjningen för sin familj raderas ut.
Om man inte tar hänsyn till dessa intressen hur skall man då få acceptans för vargen?
Sedan tycker jag att människan är en del av naturen oavsett om man bor i landsbygden eller i staden. Alla lever vi av en naturen som vi använder oss av för att leva.
Gruv.arb
I grund och botten handlar djur och natur om vår inställning till den här planeten överhuvudtaget. Min grundläggande etiska inställning är att naturen inte är till för människan att skövla men inte heller för att förvalta utan för att respektera och anpassa sig till. Människan måste lära sig att avstå och leva i fred med skapelsen vilket innefattar allt från värnande av biologisk mångfald till minimal miljöpåverkan.
Att människan vägrar inse detta faktum visar sig också genom en annalkande klimatkatastrof som konsekvens i makroperspektiv men även i frågor som denna om vår inhemska rovdjurspolitik. Människan saknar i egentlig mening biologiskt existens berättigande då allt vad vi gör står i strid med naturens ordning.
Biologisk mångfald och naturlig balans väger därför tyngre än mänskliga särintressen, annorlunda uttryckt; kan Du inte jaga med löshund så får Du helt enkelt låta bli för naturen är inte till för Din jakt utan för Dig att respektera och anpassa Dig till. Kanske kan Du jaga på annan mark eller utan lösdrivande hund förutsatt naturligtvis att Du enbart jagar det som är tillåtet, finns i överskott och till rimlig mängd?
Naturen är inte heller till för rennäringen utan villkoret är också här att näringen är miljöanpassad och sker i respekt för och harmoni med biologisk mångfald och naturlig balans. Att göra denna konflikt till fredlig samexistens blir därför ytterst en fråga om ersättningsnivåer om näringen överhuvudtaget ska bedrivas.
Att låta mänskliga särintressen styra jakt och naturvård har historiskt sett gett förskräckliga konsekvenser i form av näst intill utrotade svenska rovdjur. I mängden av fridlysta och hotade arter hittar vi t.ex fjällräven, vårt mest hotade däggdjur som på grund av en historisk urskillningslös jakt och giftåtel idag enbart betingar ett 50-tal individer.
Av de fyra stora har vi idag c.a 3200 björnar, 1500 lodjur, 700 järvar och 200 vargar, varav endast björnen enligt min mening betingar ett tillräckligt antal för noggrant reglerad jakt. Dessa arter ska beredas möjlighet att på sina egna villkor sprida sig för att skapa naturlig balans över hela vårt land.
Denna etiska inställning gäller naturligtvis inte bara de stora rovdjuren utan all flora och fauna i vår natur, men i synnerhet de som är i behov av skydd tills vi har lärt oss att enligt planetens villkor leva i fredlig samexistens med naturen.
Gruvarbetaren; om Du befinner Dig i Kiruna så säg hej till staden, jag gjorde lumpen där uppe i min ungdom!
Mina svar på Dina frågor blev så långt att jag istället lägger upp det som ett nytt inlägg. Hoppas att det är okej för Dig!
Skicka en kommentar