Sverige var först i världen med att införa lagstiftning mot all form av fysisk och psykisk tillrättavisning av barn 1979 och idag råder liknande lagstiftning i drygt 30 länder, att jämföra med över 160 länder som inte har det. USA vägrar ratificera barnkonventionen med hänvisning till att det innebär ett för starkt intrång av staten i familjelivet och i England anser man detsamma.
Så, med över 30 år i bagaget, vad har vi då fått av denna banbrytande lagstiftning? Jo:
- vi har fått ett samhälle där staten har tagit över tillsynen av familjen utan särskilt intresse i de enskilda medlemmarnas välfärd
- vi har fått diktaturliknande förhållanden med angiverisystem a la Stasi där de involverade är instruerade att spionera på samtliga familjers privatliv
- vi har fått ett samhälle i total avsaknad av respekt för familjeintegritet
- vi har en majoritet av världens befolkning som skrattar åt våra idiotiska påhitt
- vi har en lag skriven av idioter och för idioter som inte kan skilja på verklig misshandel och rent svammel
Kanske tillhör jag en föråldrad generation men trots detta anser jag att det är skillnad på en kärleksfull tillrättavisning och misshandel, i min bok kan aldrig en lättare lugg jämföras med brutaliserat våld och i min värld kan staten aldrig axla ansvaret som ansvarsfull och engagerad förälder.
Låt oss begrunda följande anekdot om svensk barnuppfostran; läraren har en extremt störande elev i klassrummet och säger, snälle Erik sluta, varvid Erik forsätter sitt störande beteende. Det enda läraren då kan göra är att hämta studierektorn som säger, snälle Erik sluta, men Erik fortsätter än värre, varvid studierektorn hämtar rektorn som säger, snälle Erik sluta, med resultatet att Erik nu är hejdlöst vansinnig. Nu måste samhällets verkliga resurser mobiliseras som unisont säger, lille snälle Erik, sluta nu varvid Erik gör slag i saken och påbörjar en lång och ohejdad brottsbana.
I klassrummet i en annan skola pågår en liknande händelse varvid rektor slutligen tappar tålamodet och rycker eleven lätt i håret, varvid eleven per omgående slutar sitt störande beteende, blir en skötsam elev men rapporterar för mamma som per omgående gör en polisanmälan och rektor sätts bakom lås och bom!
Hör och häpna, även om detta är lite tillspetsat så ligger verkliga händelser bakom denna anekdot. Jag menar, är detta det Sverige vi vill ha?
Mammor och pappor som oroligt instruerar sina barn att det här får du inte berätta för nååågon; du får inte berätta för nååågon att mamma och pappa bråkade, du får inte berätta för nååågon att jag råkade lugga dig lätt när jag var trött och okoncentrerad, du får inte berätta för nååågon att middagen idag inte blev så näringsriktig, du får inte berätta för nååågon någonting alls, inte minsta lilla lilla lilla, för då skvallrar dagispersonalen för socialen som larmar polisen och då kommer de och hämtar dig och sätter dig hos fosterföräldrar som kommer att haaata dig varje dag för du är inte deras barn och därför älskar de dig inte och du kommer aldrig att bli pussad och kramad som du nu blir hundratals gånger per dag och ingen som älskar dig längre och vi får aldrig träffas mer. Looova - ja, mamma!
Jag menar, så här låter det i nästan varje hem och familj i Sverige av idag; ett Stalin samhälle där alla håller koll på alla och alla är rädda för alla. Ska vi verkligen ha det så här?
Blir man som barn aldrig älskad, tillrättavisad och vägledd så kommer man att utvecklas till en människa utan någon som helst respekt för varken föräldrar, lärare, äldre eller annan omgivning. Den nuvarande aga lagstiftningen är en fars, ett misslyckat socialt experiment och de skyldiga borde sättas på anstalt. Efter flera förlorade generationer är det nu dags för en omarbetning av nuvarande lagstiftning, familjens integritet måste stärkas, föräldrars manöverutrymme vidgas och de ansvariga ställas till svars.
Vad som i omvärlden betraktas som normal sund barnuppfostran utgör i Sverige en straffbar handling. Man behöver faktiskt inte vara Einstein för att avgöra vad som är rimligt eller inte, det räcker med vanligt bondförnuft, något som såväl lagstiftare samt berörd personal i verksamheterna är i total avsaknad av.
De flesta barnfamiljer jag känner upplever sig trakasserade, förföljda och konstant livrädda medan vänner och bekanta som arbetar inom området vittnar om vansinnet. Är då Sverige ett föregångsland - knappast, snarare en abnormitet till allmänt åtlöje.
Tillhör du dem som inte kan se skillnaden på vad som är vad så tillhör du också dem som bär ansvaret för detta misslyckade experiment som vållar omvärlden sådant nöje.
Sweden - The Whole World's Laughing Stock!
För dig som gillar att debattera och kommentera kan jag också rekommendera följande TRÅD på Familjeliv.se. Faktum är att den är så bra att jag citerar hela trådstarten;
"Har du någon gång ätit en varmkorv på allmän plats? Det finns tydligen någon gammal lag som uttryckligen förbjuder detta, så då är du att betrakta som brottsling!
Mitt debattinlägg handlar om hur rättssäkert det är att ha en så absolut svart/vit lag som är så totalt utan marginaler? Kan man ha en lag som gör de flesta föräldrar i detta land till brottslingar? Låt mig exemplifiera;
På universitetet frågade min hustru igår sin klasskamrat Linda,
Min hustru - Linda, vad tycker du om aga?
Linda - Det är ju vidrigt och alldeles förskräckligt!
Min hustru - Linda, har det hänt någon gång att du har gett dina barn en lättare lugg?
Linda - Jamen, det händer ju titt som tätt!
Linda har alltså precis som de flesta svenskar en uttrycklig åsikt som förkastar aga men förstår inte hur absolut tillämpningen av lagen är. Det finns heller ingen i min bekantskapskrets som förstår hur ultimat lagstiftningen egentligen är. Då kvarstår frågan, kan man ha en lag som inte följer det allmänna rättsmedvetandet, ska lagen omarbetas eller är det tolkningen av lagen som bör förändras?
Precis som det är orimligt att ha en lag i trafiken om nolltolerans mot alkohol, eftersom det förvandlar varje person som äter en halstablett till brottsling, så menar jag att nuvarande lag om aga är fullständigt orimlig eftersom den saknar gråskalor och sunt bondförnuft.
Vad mer är så förvandlar ämnets känslighet och lagens utformning många människor till monster som ivrigt deltar i häxjakter, som villigt använder lagstiftningen och tolkningen av densamma för att pådyvla andra sina extrema åsikter, beredda att lyncha varje meningsmotståndare.
Eller ska vi istället anta internationella normer och värderingar som tillåter människor att vara människor, föräldrar att vara föräldrar och barn att vara barn? En rimlig lagstiftning som inte förvandlar goda medborgare till brottslingar, som tillåter människor trots sina fel och brister, att vara just människor?
Eftersom sajten Föräldraliv är platsen för de 'perfekta' och 'felfria' föräldrarna är jag intresserad av hur ni ställer er i denna fråga, om ni överhuvudtaget har begrundat lagen som sådan och dess konsekvenser för föräldraskap och familjeliv samt ert eget beteende!"
Så om du inte vill kommentera här så kan du alltid gå dit!
Medkänsla Socialism Rättvisa
Promotion: Politometern Intressant
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar