Howell – Liberal arbetsmarknadspolitik fungerar inte!

Att arbetsmarknads regleringar och alltför generösa bidragssystem orsakar hög arbetslöshet är en liberal myt som effektivt tillbakavisas av David R. Howell, professor i ekonomi och andra ledande ekonomer från sju Nordamerikanska och Europeiska länder i boken ”Fighting Unemployment: The Limits of Free Market Orthodoxy, Oxford University Press”.

Man visar här konsekvent att det inte blir fler jobb genom lägre löner, svagare fackföreningar, decentraliserade avtalsförhandlingar, lägre arbetslöshets ersättningar och otrygga anställningsvillkor. Det finns helt enkelt inga bevis för detta trots att vår alliansregering verkar vara övertygad om att så skulle vara fallet. Det enda som skapas är istället inkomstklyftor och ökad misär.

Framgångsrika koncept har istället varit effektiv makroekonomisk samordning, efterfrågestimulerande åtgärder, förnuftiga avtalsförhandlingar, starka fackförenings- och arbetsgivarorganisationer, en konsekvent blandning av penning-, skatte- och lönepolitik, en aktiv arbetsmarknadspolitik genom förmedlingstjänster, arbetsrelaterad utbildning och träningsprogram, anpassning till ny hög teknologi samt stabil politisk ledning såväl som en samhällelig anda av samförstånd.

Alliansregeringen hänvisar ofta till att om människor bara tjänar mer på att arbeta så kommer arbetslösheten att sjunka. Efter massiva studier av OECD data visar däremot Howell m.fl att inga som helst bevis föreligger för något samband mellan lönenivå och sysselsättningsnivå. Tvärt emot Maud Olofssons förslag visar man också att det inte blir fler jobb genom att sänka ingångs lönerna, det har man redan försökt i både USA och England utan att lyckas.

Det hänvisas även ofta lögnaktigt till Irland som ett lyckat exempel på liberal ”s.k” jobbskapande politik. Andrew Glyn påvisar istället i boken hur Irland åstadkom sin tidigare osannolika förbättring på arbetsmarknaden utan att förfalla till OECD’s neo-liberala recept på arbetsmarknadspolitik. Framgångarna skördades inte genom ökade inkomstskillnader, sänkta bidragssystem eller avregleringar utan genom samordnade och reglerade löneförhandlingar.

Andra länder som analyseras är Canada, Nya Zeeland, Spanien, Holland, Tyskland, Danmark och Sverige med likartade slutsatser; trots höga skattenivåer, generösa socialförsäkringar och låga inkomstskillnader kan arbetslösheten bringas på fall men inte genom liberala påfund och idéer. Det du, Fredrik!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Bidragstagaren Borg och det stora sjukförsäkringsbedrägeriet!

Tillhör Du dem som ibland eller återkommande klagar på bidrag, sjukskrivna och tycker att allt är fusk. Gratulerar, Du tillhör därmed dem som har duperats och lurats av de senaste årens mediala indoktrinering och till och med har låtit Dig rånas på Din rättighet till en vettig sjukförsäkring utan att antagligen klaga nämnvärt över detta bisarra faktum.

Om syftet är att ersätta de gemensamma socialförsäkringarna med privata alternativ måste nämligen marken jämnas inför angreppet. För att skapa missnöje har Du därför under lång tid intalats att bidragen är enorma och fusket utbrett. När sedan angreppet väl har sanktionerats av medborgarna och genomförts i praktiken av alliansregeringen, gäller det att göra systemet så dåligt att alla önskar sig något nytt.

Du omfattas därför idag av en av världens sämsta sjukförsäkringar eller för att citera regeringens egen utredare Petter Odmark i ÖP; ”..så vitt jag vet finns det inget annat land som har så extremt stränga regler”. Trots jämförelse med olika sjukförsäkringssystem världen över så har Odmark ”..aldrig stött på så extremt hårda kriterier som Sverige har”.

Är då bidragen så enorma som media och alliansregeringen har försökt påskina? Enligt TCO-Utredarna så har ”..sjukförsäkringen ända sedan 2002 gett rejäla tillskott till finansministerns kassakista, flera av åren med mer än 10 miljarder. Det samlade överskottet i sjukförsäkringen beräknas uppgå till närmare 50 miljarder kronor under den kommande fyraårsperioden”.

Det visar sig alltså att den störste bidragstagaren av alla i själva verket är finansminister Borg. Om nu tanken är att människor ska skaffa sin egen privata sjukförsäkring så borde finansministern per omgående hjälpa vanligt folk att få råd till detta genom att betala tillbaka de pengar som vi alla genom åren har betalat och fortsätter att betala in genom s.k avstått löneutrymme d.v.s del av arbetsgivaravgifterna. Detta är nämligen ingen avgift utan Din lön som Du har avstått ifrån för att bl.a erhålla en god sjukförsäkring. Istället använder Borg nu dessa pengar till att subventionera skatteavdrag för högavlönade och miljonärer.

Något som alliansregeringen inte heller verkar ha förstått är att de flesta av dem som nu blir utförsäkrade och kastade i rännstenen skulle ha erhållit livstids pension om de hade haft en privat sjukförsäkring á la alliansen alternativt haft förmånen att leva i något annat land inom EU. I Sverige förväntas istället Anna med partiell förlamning efter en stroke att arbeta om hon vill äta.

Så när Du går där och irriterar Dig över bidrag och fusk kan Du nu gotta Dig åt att Du själv är rånad på rättigheten till en vettig sjukförsäkring och istället finansierar Borgs bidrag!

Medkänsla Socialism Rättvisa

FRA, Ipred och Integriteten!

Så har vi då äntligen ett parti som i sin valplattform klart värnar den personliga integriteten till skillnad mot den sittande alliansregeringen. Om man som väljare har kurage att slänga förlegade och förutfattade meningar åt sidan måste Vänsterpartiet framstå som mycket lockande och vara ett självklart alternativ för frihet och rättvisa.

För de medkännande människor som inte bara tänker på sig själva utan också värnar andra människors välfärd samt vill se ett större socialt samhällsansvar måste partiet te sig än mer tilltalande. Jag citerar ur valplattformen:

(38) Alla människor har rätt till en bred privat sfär som skyddas på praktisk och principiell grund. Det måste vara en grundsten i ett fritt, demokratiskt samhälle. Den smygande utvecklingen mot ett kontrollsamhälle är en realitet. Den måste vändas. Vi kan inte titta på och i efterhand säga att det ”bara blev så”. Det behövs en frihetsrörelse för personlig integritet.
(39) Lämna Internettrafiken i fred: Vänsterpartiet kräver att den så kallade FRA-lagen rivs upp. Principen att massavlyssning utan konkret brottsmisstanke inte ska förekomma är självklar. Vi vill också få bort den så kallade Ipred-lagen som ger film- och musikindustrin rätt att begära ut personlig information om människors Internetanvändande. Det undergräver rättssäkerheten och kränker människors integritet. Risken är dessutom mycket stor för att den information som samlas in skulle kunna användas i bredare politiska och sociala övervakningssyften. Hysterin runt fildelningen har redan lett till orimliga straff. Istället för att jaga människor som delar med sig, vill Vänsterpartiet bygga upp digitala bibliotek för film och musik.
(40) Låt oss kommunicera i fred: Det är inte vilken teknisk lösning vi använder för att kommunicera som är det viktiga – det viktiga är att vi måste kunna kommunicera med andra människor, utan att staten tar sig rätten att kolla oss. Vänsterpartiet vill därför ha en samlad lag om allmän kommunikations hemlighet.
(41) Inget snokande på jobbet: Arbetsgivares metoder för att kontrollera och övervaka de anställda blir allt grövre. Krav på utdrag ur brottsregister, urinprov, avlyssning av telefonsamtal och kontroll av e-postmeddelanden blir allt vanligare och gör det allt svårare att hävda sin integritet på jobbet. Vänsterpartiet vill införa en samlad lag om integritetsskydd i arbetslivet.

Frågan är bara vad som händer med alla goda föresatser i samarbetet med Socialdemokrater och Miljöpartister? Trots detta är initiativet berömvärt och länder till heder; månne det Nya Partiet för Vanligt Folk?

Veckans lästips: Östersundsposten – Svenska-sjukregler-hårdast-i-världen!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Tal till Kristallnattens åminnelse!

Vän och kamrat, käre läsare.

Vi samlas idag i tanken till en åminnelse över Kristallnatten, för att hedra dess offer, men också för att stämma till insikt om främlingsfientlighetens framfart i Sverige av idag.

När SA’s brunskjortor den 9 november 1938, efter Goebbels förslag, släpptes loss som repressalie för attentatet mot diplomaten Ernst vom Rath, tog det formen av en riksomfattande pogrom.

Ett hundratal människor av judisk börd mördades, 20-30 tusen arresterades och internerades, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.

Du frågar kanske Dig själv; vad har det med mig att göra? Och ställer därigenom precis samma fråga som de flesta folktyskar då ställde!

Främlingsfientlighet, diskriminering och rasism kommer nämligen inte genom ett plötsligt trollslag, utan genom en smygande samhällelig röta som sakta förtär all medmänsklig värme och kärlek.

Tyskland var precis som Sverige, av tradition ett demokratiskt land där människor av judisk börd levde ett gott liv med tidigt erhållna fullvärdiga medborgerliga rättigheter, något som de inte garanterades i många andra länder.

Nära sex år före Kristallnatten, efter det nazistiska maktövertagandet i januari 1933 påbörjades förföljandet av judar, som efter Hitlers modell fick klä skott för Tysklands alla olyckor.

Folktysken i gemen frågade sig; vad har det med mig att göra?

Genom Nürnberglagarna i september 1935, tre år före Kristallnatten, berövades människor av judisk börd sitt tyska medborgarskap och s.k blandäktenskap blev i lag förbjudna.

Folktysken frågade sig åter; vad har det med mig att göra?

Vid Kristallnatten, blodets och det krossade glasets natt för 71 år sedan, frågade sig folk; vad har det med mig att göra?

Kristallnatten inträffade ett år innan Aktion T4 som berövade livet av över 200 000 sjuka och handikappade, tre år före de första gasningsexperimenten i Auschwitz och 3½ år innan de första tågen rullade in i Treblinkas fruktade förintelseläger.

Vanligt folk frågade sig; vad har det med mig att göra? Jag har det ju bra, min regering premierar mig, jag får ju vara med och dela på överskottet!

Den främlingsfientliga rötan och föraktet för de svaga kommer i sanning långsamt och förtäckt!

Vi ser åter de främlingsfientliga stämningarna breda ut sig; genom Sverige Demokraternas uppgång i opinions siffrorna, genom flygblad i våra brevlådor och genom klistermärken på väggar, dörrar och entréer.

Detta är heller inget nytt! I efterkrigstidens Tyskland behövde man någon att skylla alla svårigheter på och fann Juden. I Sverige av idag har våra syndabockar blivit sjuka, arbetslösa, pensionärer och invandrare.

Vi har idag en regering som har omvandlat människoföraktet till politik. En regering som spelar på allas våra sämsta sidor. En regering utan någon form av medkänsla, omtanke eller empati.

Nu frågar Du Dig förhoppningsvis; vad kan jag göra?

Det är få förunnat att ställa sig upp och försvara mänskliga ideal om omgivningen tycker annorlunda. Det är få förunnat att våga försvara den mobbade och utstötte. Det är få förunnat att försvara invandrare, sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Är Du en av dem så gör Du det i varje situation där så är nödvändigt. På detta sätt ger Du Ditt bidrag i kampen för ett mer medmänskligt samhälle.

Något vi däremot alla kan göra är att göra ett mänskligt och socialistiskt val i september 2010!

Valet är Ditt!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Är Amerikaner smartare än Svenskar?

Medan den kollektiva hjärnblödningen fortgår i vårt avlånga land så verkar däremot Socialismen vara på frammarsch på andra sidan Atlanten.

För det är väl ingen som har missat opinionsundersökningen som publicerades av Rasmussen Reports den 9 april 2009 där 20% av den amerikanska allmänheten och därigenom fler än någonsin anser att Socialismen är överlägsen kapitalismen?

På frågan; ”Vilket är ett bättre system - kapitalism eller Socialism?”, svarade 53% av de tillfrågade kapitalismen, men hela 20% föredrog Socialismen medan 27% var osäkra.

Valet visade sig föga förvånande nära korrelerat med inkomst där enbart 8% av de med en årsinkomst under 150 kkr valde kapitalismen, medan stödet var 57% bland dem som tjänade mer än 700 kkr/år.

Rasmussen konstaterar vidare att Socialismen har mycket brett stöd bland personer under 30 år, där hela 33% stöder Socialismen medan 37% ger sitt stöd till kapitalismen. Rasmussen pekar vidare på att Socialismen får stöd i fler och fler länder, med för närvarande över 50 Socialistiskt styrda länder runt om i världen.

Det är naturligtvis glädjande nyheter och särskilt att stödet för Socialismen är så starkt bland unga väljare, det borgar gott för framtiden. Däremot så väcker det också allvarliga funderingar över vår egen tankeförmåga.

Medkänsla Socialism Rättvisa