Vargjakt och jägaretik 2!

På förekommen anledning efter framförda frågeställningar besvarar jag dessa genom en uppföljande artikel i ämnet. Därvidlag blir den något spretig och då det inte längre handlar om att väcka debatt, avviker jag även från min annars medvetet valda provokativa stil och skriver i mer resonerande ordalag.

I grund och botten handlar djur och natur om vår inställning till den här planeten överhuvudtaget. Min grundläggande etiska inställning som inte är formad över en natt, är att naturen inte är till för människan att utnyttja och exploatera utan för att respektera och anpassa sig till.

Människan måste ändra inte bara sin inställning utan hela sitt levnadsmönster, vi måste lära oss att avstå och leva i fred och harmoni med skapelsen vilket innefattar allt från värnande av biologisk mångfald till minimal miljöpåverkan. Att människan vägrar inse detta faktum visar sig också som konsekvens genom en annalkande klimatkatastrof men även i mindre frågor som denna om vår inhemska rovdjurspolitik.

För övrigt såg jag för ett tag sedan ett skrämmande reportage där man mitt ute i Stilla Havet hittade miljontals ej nedbrytbara plastpartiklar på varje kubikmeter vatten, partiklar som konsumerades av såväl fågel som fisk. Detta är naturligtvis bara ett litet exempel men likväl en skrämmande belysning av att detta inte fungerar i längden om vi som art överhuvudtaget vill överleva.

Människan saknar i egentlig mening biologiskt existens berättigande då allt vad vi gör står i strid med naturens ordning. Detta betyder inte att människan inte får finnas till, utan att människan som art inte är nödvändig för planetens välfärd. I själva verket skulle den här planeten må mycket bättre utan oss, men ska vi finnas måste vi anpassa oss och leva enligt naturens regelverk; det gör vargen och alla andra djur men det gör inte vi.

Jag har själv bedrivit jakt förut och är därmed inte emot jakt så länge det sker i harmoni med naturen. Det innebär att enbart skjuta det som är tillåtet, finns i mängd och till ett rimligt antal. Ordet "tillåtet" förutsätter här att reglerna har utformats för att värna biologisk mångfald och naturlig balans, vilket väger tyngre än mänskliga särintressen.

En ökning av varg och andra stora rovdjur decimerar naturligtvis beståndet av vilt, vilket i teorin fortgår tills en naturlig balans har upprättats. Livskraftiga rovdjursstammar utgör dock inget hinder för en ödmjuk och seriös jakt som tullar på överskottet utan ytterst handlar det här om antalet individer; detta ska vara ett antal som med marginal säkerställer genetisk livskraft.

Av de fyra stora har vi idag c.a 3 200 björnar, 1 500 lodjur, 700 järvar och 200 vargar, varav endast björnen enligt min mening betingar ett tillräckligt antal för noggrant reglerad jakt. Mitt utgångsförslag var här minst 2 000 individer av respektive art men i slutändan så är det naturligtvis en fråga för seriösa biologer och forskare att bedöma. Kanske handlar det om 1 500 eller 5 000 men klart är att riksdagens etappmål om 200 både är skamligt och vansinnigt.

Vi behöver vidare inte och ska inte heller sluta med löshundsjakt men den ska bedrivas på egen risk. Jagar du på vargmark så accepterar du också risken att bli av med din hund. Du som jägare bedömer själv vilken risk du vill ta utifrån hur viktig jakten är i förhållande till hur mycket du tycker om din hund, i inget fall ska vargen skuldsättas för dina bedömningar. Kanske kan du jaga på annan mark eller utan lösdrivande hund?

Vargen har en naturlig plats i vårt land men arten är på grund av människan drabbad av inavel och är inte genetiskt stark. För att råda bot på detta måste nya friska individer planteras in och populationen tillåtas växa till en livskraftig stam. I detta sammanhang kan jag tänka mig begränsad jakt men denna ska i sådant fall utföras av vargforskare och experter för att enbart sålla ut de eventuella djur som lider av genetiska defekter och inte av Jägarförbundets medlemmar.

Att låta mänskliga särintressen styra jakt och naturvård har historiskt sett gett förskräckliga konsekvenser i form av näst intill utrotade svenska rovdjur. I mängden av fridlysta och hotade arter hittar vi t.ex fjällräven, vårt mest hotade däggdjur som på grund av en historisk urskillningslös jakt och giftåtel idag enbart betingar ett 50-tal individer. Ska vi kanske tillåta jakt även här?

Fjällräven lider för övrigt oerhört av avsaknaden av stora rovdjur eftersom kadaver utgör en för den viktig näringskälla. Denna min etiska inställning gäller naturligtvis inte bara rovdjur utan all flora och fauna i vår natur och i synnerhet de som är i behov av skydd tills vi har lärt oss att leva i fredlig samexistens utifrån naturens fastställda villkor.

Naturen är inte heller till för rennäringen utan villkoret är också här att näringen är miljöanpassad och sker i respekt för och harmoni med biologisk mångfald och naturlig balans. När det gäller varg och rennäringen så är det som Palestinafrågan, dvs ett evigt krig. Att förvandla denna konflikt till fredlig samexistens har hittills ytterst handlat om ersättningsnivåer om näringen överhuvudtaget ska bedrivas på nuvarande sätt. Att hänvisa till rovdjur som orsak till utraderad försörjning innebär felaktiga ersättningsnivåer.

Fortfarande tycker jag som Norrbottning att det inte är rimligt att Värmland och Dalarna ska hysa hela vargpopulationen utan den bör fördelas över landet, problemet gäller dock inte bara rennäringen utan även t.ex fårnäringen och annan tamboskap. Dessa näringar måste därvidlag anpassas och nya lösningar utformas för att underlätta samexistens och symbios.

Utanför Yellowstone är ledarvargarna försedda med sändare och farmarna med mottagare. När vargflocken kommer för nära så aktiverar man sina verktyg i form av skott, laddningar och smällare för att skrämma iväg dem. Andra är försedda med inspelningar av ylanden som aktiveras som svar på flockarnas rop, vilket gör att vargarna undviker området eftersom de tror att en annan flock huserar där. Jag har inte hört talas om doftverktyg men beaktat att lukten är vargens bästa sinne borde denna möjlighet utforskas.

Sedan har vi naturligtvis alternativet att bedriva näringen inom effektivt inhägnade områden. Vad är det som säger att en näring oavsett tradition fritt ska kunna bedrivas i skog och mark på övriga arters bekostnad? Kanske den istället bör bedrivas under ordnade former inom inhägnad? Vargen har i flera hundra år fått kompromissa är det inte dags att vi också gör detsamma för en varaktig balans?

Är det för övrigt inte lite skamligt för vårt vidsträckta och natursköna land att inte kunna hysa livskraftiga stammar av de stora rovdjuren när befolkningstäta länder nere på kontinenten klarar av det?

När det gäller minimal miljöpåverkan så måste jag betona att vi är ganska duktiga i Sverige, därmed inte sagt att vi inte kan bli bättre. På Filippinerna och i många andra fattiga länder är avgasrening ett ohört kapitel, du får gå med skyddsmask när du befinner dig centralt i städerna, återvinning existerar inte alls och soporna dumpas många gånger rakt ut i havet.

Inte heller har man råd att värna djurarter och än mindre att försvara för dessa viktiga biotoper. Man fiskar fullt tillåtet från lokala myndigheter med sprängmedel mitt ibland korallreven. På sikt tror jag dock inte att vi har något val, vi som art måste ändra oss om vi vill överleva och planeten kommer att tvinga oss, frågan är bara om vi lyssnar för sent?

När det gäller frågan om industriell produktion vare sig det gäller vattenkraftverk, järnverk etc. så handlar det idag om rening, att bedriva produktionen miljövänligt. Samtidigt som detta kan medföra ökade kostnader och sänkt konkurrenskraft så länge som andra länder envetet vägrar ta sitt miljöansvar, kan det också inbegripa konkurrensfördelar och export av miljöteknik och kunskap. Vi tjänar på alla sätt av att ligga i framkant av den kommande utvecklingen.

Personligen tror jag att liberalismens tidevarv med dess kortsiktiga profit ideologi, vinstmaximering och exploatering av såväl människor som miljö är på upphällningen. Utöver den annalkande klimatkatastrofen följer ökade nationella och internationella inkomstklyftor samt över 1 miljard svältande människor i dess spår. Det handlar inte längre om en tusenlapp mer i plånboken eller ekonomisk tillväxt, det handlar om överlevnad.

Den här planeten kräver förändring och det är inte förhandlingsbart. Vi kommer i framtiden att tvingas till ytterligare eftergifter som inbegriper allt från anpassning av levnadsstandard till totalt förändrat levnadsmönster och livsåskådning. Vi kommer att få se mer av regleringar och vi kommer att få se mer av grön miljöpolitik och förhoppningsvis också röd fördelningspolitik!

Medkänsla Socialism Rättvisa

Promotion: Politometern Intressant