När jag själv gick med i STIM så var det för att skydda min musik och inte för att få ersättning. I skapandets glädje ingår nämligen att man vill sprida sin konst i största möjliga omfattning, och det är smickrande och inte förargande, när någon vill tillgodogöra sig ens verk. I sammanhanget skall nämnas att STIM tyvärr enbart visar intresse för pengar och inte upphovsrättsskydd. När jag väl insåg detta slutade jag anmäla mina verk. Själv vill jag sprida min musik till alla som vill lyssna, och jag är inte det minsta intresserad av hur de sedan sprider min musik, så länge de inte sätter någon annans namn under den. Jag är således inte det minsta gniden utan vill bjuda på mig själv förutsatt att jag erhåller ”cred” för min skapelse. Detta brukar dock aldrig vara något problem på nätet, eftersom musik och filmer alltid döps till sitt riktiga namn och med rätt upphovsman. Det är ju en förutsättning för att användare skall hitta dem.
Nu är det inte så med många andra upphovsmän, och särskilt inte bland de producenter och bolag som lever på att marknadsföra och sälja deras produkter; de vill ha betalt. Så vad gör vi då för att tillgodose alla parter?
Enligt ovanstående resonemang (och även tidigare jfr inlägget ”Nedladdning för alla – Grattis”) måste nuvarande lag rivas upp per omgående. Om inte nuvarande regering har kraften eller viljan att göra det, så är det en vänsterregerings skyldighet att göra det. Möjligen kan en lag som förbjuder nedladdning i kommersiellt syfte accepteras, men begränsad nedladdning för privat bruk skall för alltid vara en frihet för varje medborgare.
För att sedan tillgodose de upphovsmän som skapar för pengar, är en lösning om skyldighet för alla Internetoperatörer att filtrera nedladdningar att föredra. Detta var också på förslag från STIM, även om utformningen saknade övrigt att önska, för övrigt precis som det mesta med deras verksamhet. Från början tänkte jag mig ett system som sållar ut nedladdningskänslig information, håller kontroll på omfattningen för varje användare samt sätter ett tak på hur mycket som får nedladdas. Sedan skulle man kunna sälja rätten till olika nedladdningsnivåer, där avkastningen skulle komma upphovsrättsinnehavarna tillgodo. Fördelen med ett sådant system är att användaren själv inte behöver avgöra vad och hur mycket han kan ladda ned, inte heller behöver föräldrar sitta och vakta sina barn då ansvaret ligger på filtrets utformning och funktion. En stor del av det nedladdningsbara materialet som programfiler, bilder och text kan direkt sättas som fullt tillåtet och utan begränsningar, medan streaming media inte ens behöver beaktas i sammanhanget.
Eftersom nätet fullkomligen vimlar av upphovsmän som lagrar sitt material hos s.k ”hosts”, och inte vill annat än att ersättningslöst sprida sitt material så fungerar dock inte heller detta, utan att filtret anpassas. Därför måste ett filter vara utformat så att det bevakar, söker och stoppar nedladdningar där en speciell kod finns inbakad. Denna kod skall inte gå att avlägsna utan att filen blir korrupt, och filen skall inte gå att konvertera utan att denna spärrkod också följer med. Detta skulle stoppa all form av digital kopiering, men sätter inte stopp för kopiering genom ett analogt interface. Kvaliteten på dessa blir dock inte lika bra som originalet, vilket möjligen kan minska deras popularitet.
Även om vi inte kan hitta någon fullständig lösning kanske detta förslag tillsammans med en lagstiftning mot kommersiell upp- och nedladdning kan ta oss en lång bit på väg. Att både beakta upphovsmannens rätt och att skydda användaren från konsekvenserna av en orimlig lagstiftning. Slutligen så måste också ansvaret för att utveckla och underhålla ett sådant filter ligga hos någon typ av myndighet där såväl upphovsrättsinnehavare som användare har lika talan. Såvida vi inte skäligen skall släppa Internet fritt och obegränsat!
Medkänsla Socialism Rättvisa
5 kommentarer:
Gissar att dessa filter går att komma runt. Åtminstone för datorkunniga.
För rättssäkerhetens skull bör IPRED aldrig införas.
Men idén om att skilja på upphovsrätten och pengabiten är intressant. Kolla gärna hur piratpartiets experter ser på det...
Du har länkar på min blogg till dem.
Grabben. Det var et dåligt förslag.
Det är ju så att fastigheter inte kan flytta. Men det kan pengar.
Jag håller med om att fastighetsskatten bör bort. Trots det. Bl a eftersom det är bankerna som äger våra hus.
En liten förm-skatt för STORA förmögenheter kan jag tänka mig. Men inte ens det funkar. För då flyttar de rika utomlands, i vart fall deras pengar.
just så. ena inlägget var till skatepolitiken.
skrev just ett mail till dig som mera motiverar min ståndpunkt.
Kan sammanfattas som att jag ser inget egenvärde i att kämpa för allmän fattigdom. jag vill se en framåtriktad politik för hela världen, där alla kan ta del av ett gott liv. Det är bättre med en stor kaka, som växer än en liten krympande kaka.
Det är solidaritet som ger reultat i st f allmän fattigdom.
Förtydligande; Filtret skall naturligtvis vara centralt placerat i operatörernas programvara, vilket gör att det ej bör gå att gå runt utan att man blir nedkopplad. Enda alternativet är att skaffa sig egen access till internet utan operatör!
Gissar att den andra kommentaren gäller inlägget "Fastighetsskatten mot förmögenhetsskatten" varför mitt svar blir; Naturligtvis är kapital flyttbart men redan idag finns restriktioner när Du skall flytta kapital utomlands. Dessa måste naturligtvis stärkas och kombineras med straffpåföljder för att förhindra skatteflykt. Jag vet att detta inte är populärt för Lars-Erick som är stark motståndare mot protektionism, men enda alternativet är att överge en rättvis skattepolitik överhuvudtaget, något som jag inte är beredd att göra!
Skicka en kommentar