Alliansens framgång - Min välfärd!

Varje morgon vaknar jag med ett leende på mina läppar, lyckligt medveten om alliansens framgång i att föra Sverige ur socialismens gegga. Vi har en god regering, tänker jag på väg till mitt arbete. Det är så, att jag driver ett framgångsrikt företag, där vi alla solidariskt arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål – Min välfärd. Glatt konstaterande den nedmonterade arbetsmiljö- och arbetsmarknads politiken kan mina lojala arbetare också på sikt bidra än mer i vår strävan för Min välfärd.

På väg till mitt arbete tvingas jag dock åse alla dessa uteliggare och andra asociala element som fyller tunnelbanan. Under inga omständigheter skall man ge åt dessa parasiter eftersom de på intet sätt bidrar till Min välfärd. Dessutom så vet man ju att det är mycket lönsamt att leva på tiggeri. Personligen skulle jag inte vilja göra det, men man har ju hört. Kanske skulle också vi, precis som i många andra länder, göra det olagligt att ge till detta pack och istället sparka dessa i baken för att bidra till Min välfärd. Detsamma gäller pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och andra bidragstagare, vad gnäller de för? Enligt våra sanna nyliberala idéer är ju livet en tävling på lika villkor, eller hur? Handikappade Fredrik, mentalsjuke Göran, underutbildade Greta och jag själv har ju tävlat på lika villkor och de förlorade, ”so what”! Det är ju ingen ursäkt för att ligga och lata sig istället för att bidra till Min välfärd. Lyckligtvis har ju alliansen tagit ifrån detta patrask det mesta, men de har fortfarande oanade resurser kvar, vilket för mig till toalettpappersproblemet!

Varför kan inte dessa onyttiga individer, eller det s.k ”utanförskapet” lära av Indien? Äta med ena handen, och torka sig med den andra! Detta skulle bespara oss alla stora resurser som istället skulle kunna investeras i Mitt välfärdsprojekt, med syfte att ge mig en ny lyxkryssare. Det är ju inget roligt att arbeta och vara en god samhällsmedborgare om man inte får något för det. Även andra låginkomsttagare skall beredas förmånen att genom hårt arbete, få känna att de bidrar till Min välfärd. Immigranter och andra lågt stående varelser löser vi genom kontraktsförfarande, där de förbinder sig att förbli medellösa och i sann patriotisk anda arbeta för Min välfärd. Förresten, donationer till detta osjälviska projekt mottages tacksamt.

Glädjande nog har alliansen också genomfört FRA som möjliggör framtida registrering av oliktänkande. Kanske kan vi därmed under nästa mandatperiod äntligen landsätta omskolningsprogrammet för vilseledda koalitionssympatisörer? Behöver jag påpeka att obligatorisk närvaro gäller för alla registrerade svikare av Min välfärdsideologi? Och privat sjukvård, det är grejer det. I andra länder av föredöme sparkar man ut hjärtinfarktpatienter och andra av naturen lata och fattiga på gatan utan någon som helst vård. Trots allt, kan de inte arbeta så har vi ju ingen användning för dem i Min välfärdssträvan.

Det är också högst angenämt att vi har lyckats övertyga väljarna om att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan näringslivspolitik och fördelningspolitik. Fortsätter vi på detta sätt kan vi lyckas i vår kamp att skapa en ny adel av höginkomsttagare och andra Min välfärdsförespråkare. Tyvärr återstår ju inte så mycket av den gamla adeln, bara Bildt och några till, men riddarhuset kan ju även användas till förmån för den nya överklassen. Sedan återstår bara att avskaffa den allmänna rösträtten, varefter vi har återbördat Mitt välfärdssamhälle till sant 1700-tal, det var tider det. Då menar jag före den franska revolutionen naturligtvis som var en typ av försocialistiskt jippo i Rousseaus anda.

Se nu till att rösta på alliansen, så länge Ni får rösta; det är bra för Min välfärd! God Jul!

Medkänsla Socialism Rättvisa